Just det, ännu en underbar cykelhistoria.. den här från gårdagen eftersom jag spenderat denna dag innanför de fyra väggar som utgör min lägenhet.
Jag skulle ta hem min cykel som stått på rese sen i lördags..
Nypumpade däck som min käre far hade fixat och jag var faktist rätt pepp för att cykla.. motvinden låg på minusnivå för en gångs skull.
Jag väntade tillsammans med mina kära vänner på deras bussar och lagom när jag skulle ta min tvåhjulade vän kom även min buss.. Men jag tänkte att det är ju så mycket bättre att ta hem cykeln så jag skulle kunna cykla till skolan imorn, snål som jag är. Det visade sig ju rätt onödigt eftersom jag inte åkte till skolan idag men iaf.
Allt gick skitbra tills jag kom till den ödesdigra gumpekullarondellen. Där började mitt bakdäck skumpa och leva ett helt eget liv. Jag tänkte kolla vad som var på dess hjärta så bestämde mig för att stanna. Naturligtvist var det försent. Det hade redan beslutat sig för att ta sitt liv och det med en smäll.
För de som har lite svårt att läsa mitt svammel, däcket smällde och det blev ett stort hål i det.
Kul.
Jag sörjde dess bortgång i några sekunder innan jag insåg hur jävla jobbigt det skulle bli att gå hem släpandes på en cykel. Då övergick sorgen till förbannelse istället.
Inte blev det bättre av att bli omkörd av bussen lagom när jag precis stannat och jag kunde nästan se hånleendet nummerskylten gav mig.
Men för att runda av den här dramatiska texten kom jag hem välbehållen med små psykiska skador efter att ha hört en gnisslande gummislang hela vägen hem.
Cykeln står nu utanför och väntar på ett nytt bakdäck som troligtvist kommer imorn.
Min papps är snäll ibland
Hade, pyss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar