Jag saknar dig. Har fått väldigt bra kritik ja, men jag har lärt mig att inte lyssna på bra kritik om svensk film. Men sen tänkte jag att jag skulle ge den en chans. Och satan i gatan. Grät säkert halva filmen. Vissa skådespelarinsatser går att diskutera men filmen är väldigt bra gjord så det väger upp det. Gillar speciellt hur det är invävt så många olika personers hantering av sorgen utan att det blir för uppenbart. Jo, riktigt snyggt gjort och jag blev imponerad. Lätt det bästa som kom från Sverige förra året!
Hur överlever man att förlora en del av sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar